Fick vända efter endast en kilometer! Fotbollsstrumporna som var nyinköpta enkom för denna resa, var fullständigt värdelösa som fotvärmare i den endast sjugradiga morgonluften.

Timpa snodde under tiden fast den lilla sovsäcken mot ryggstödet och minuten senare var vi åter på väg mot PållePe i Strömsholm. 1

Under ett kort ögonblick försökte Timpa på nytt ta tag i rodret, men denna gång var Uffe beredd och fick snabbt tillbaka befälet över vår lilla grupp (läs gärna hur Timpa gjorde vid förra resan, i höstas).

Med en bortfibblad nyckel (Uffe som vanligt) och grannar som glatt vinkar genom ett nymornat köksfönster, far vi vidare mot nästa mötesplatts, Örebro.

Men allt är inte klart än? Finnpojken stannar hastigt och inser att hans hänglås ligger kvar hemma i Surahammar och han vill därför vända tillbaka för att hämta detta. Efter ett mobilsamtal så fixas problemet tillsammans med herr Färnström.

Hälsningsfraser och handslag, två nya deltagare: Par i Anders! ”Raggarn” och blivande ”Gnesta”.2

Mot Norge – löd stridsropen! Röda, gröna och svarta stålhästar gnäggar ivrigt för att få komma iväg ut på E18 och strax var Karlskoga och Kristinehamn bakom oss.

Efter att vi tagit några foton och en snabb lunch i Väse, 3blev Timpa för andra gången på mindre än en timme antastad med närgångna frågor av ett fruntimmer. Hur skulle detta sluta, var det flera som undrade?

Vid en av de sista rondellerna vid utfarten från Karlstad får vi brottas med en rysk Lada som har vissa svårigheter med trafiken genom dessa.

Då, till min häpnad, ser jag att Honda Anders ”står” på sin hoj under vår körning förbi dessa undrande ryssar. Jag börjar så smått fundera om vår gäst är medlem i ”Armens Lejons” uppvisningsgrupp? Jag såg ju, på den senast mässan i vintras, att det var så dom gjorde?

Framme vid Årjäng blir det tankstopp och klädpåtagning då temperaturen åter går mot dom lägre talen. Då! Just då kom solen och värmen igen. När gränsen passerades en liten stund senare, såg vi tre unga flickor ligga och sola i sommarens första bikini, alldeles intill vägen på en gammal stenbro.

Alla, utom Raggarn tutade åt dessa vackra ting. Vi fick vinkningar som en hälsning tillbaka, men han, han fick nog enbart fnitter? Han hade tagit fel på tutan och startmotorn!

Vid Ås misslyckades Gnesta med att genomföra två bankomatuttag, samtidigt som Masen hoppade fram till dom två H-D hojarna och pekade i en menande gest att någon av dessa var hans. Minst 20 bikers med de rätta hojarna och alla de övriga attributen, passerade likt en demonstration, att vi var på deras marker och skulle vara väl medvetna om detta.

Vid Drammen införskaffades de sedvanliga Hydro-kaffemuggarna4 för billiga 99 kr och erbjöd oss på så sätt gratis fika under resterande delen av året.

I stan var det ganska svårt att navigera, då genomfarten stod under kraftig om och tillbyggnad. ”PållePe:s slängpolska” tyckte vi var ett passande och beskrivande namn för den lotsningen.

Några mil senare gled vi in under en vacker kvällssol som speglade sig i den granna glaskyrkan som bjöd oss entré till vandrarhemmet uppe på höjden i Kongsberg.5

51 mil var till ända och det var riktigt skönt att inspektera och embarkera rummen. Fint värre!

Rum med frukost för under 230 kr/man. Billigt och bra!

Efter en pizza och några öl senare, snarkades det på alla håll. Dock, var Janne tvungen att som vanligt besöka ”huset” vi pass 03.00 Bort med täcket och ut med benen – en resa på ca 180 cm följde i mörkret, innan golvet med stor kraft mötte upp i ett hastigt tillvaknande? Ett fritt fall från överslafen rakt ner i parketten, var vad som hade hänt!

Tur, mycket stor tur att inga stukningar eller övriga blessyrer blev resultatet från den snabba resan. Tänk, att man kan glömma att man fick andra våningen inför natten!

21/5

Redan runt klockan nio fick vi slåss mot en hord danskar som turistade runt frukostbordet. Än värre blev det, när deras buss blockerade vår utfart efter att vi med stor möda packat våra cyklar inför deras stora och förundrade ögon. Hela skocken skulle in i plåtburken och bussen var tvungen att stå mitt framför vår parkering. Tradigt värre, vill jag lova.

Under nästa fika och tankningsrast i Notodden6, tappade Raggarn sin hjälm så att plasten flög all världens väg. El-tejp fick göra nytta som första förband inför den vidare färden mot Seljord med sina 8 % lutningar och stigningar som väntade.

Döm att vår förvåning blev stor, när samma bussgäng med danskar hade stannat till vid Heddals stavkyrka och stängt igen dörren in till kapellet efter sig, med en egen privat guidning som skäl. Men det som bekymrade oss mest, var dessvärre något helt annat. Timpa var försvunnen!7Vi letade och letade, köpte glass och spanade i solen, men han var som bortblåst. Det återstod bara att bege sig till parkeringen och vänta. Men, där i gräset låg han och halvsov, lätt förvirrad bland alla gamla gravstenar från vikingatiden.

Vi fick besked om att snö fanns på vägen norrut mot Rjukan, så beslutet blev lätt att ändra till att fortsätta färden rakt västerut istället. X

Härliga vidder uppenbarades för ossx1, men samtidigt kom kylan sakta smygande och det kändes kallare och kallare för varje mil vi lade bakom oss.

I Seljord, där bank och en säkerhetstankning innan fjällplatån var inplanerad, var en incident omedelbart överhängande, men Gnesta reagerade helt korrekt på detta hot i sista stund och vi kunde fortsätta att leta efter Hydromacken helt trygga.

En bil hade kommit rusande från vänster med hög fart mot oss, när vi skulle svänga ut från parkeringen!

Kurr i magen, fick PållePe att stanna till i Åmot bland alla turistbussarna.8 Raggarn hann inte ens kliva av, innan en brud tog plats där bak på hojen och hennes kille fotade frenetiskt under ett glatt, som det lät, polskt pladder. Dom var mäkta imponerade över våra cyklar.

Maten värmde samtidigt som det blev allt kallare där utanför. Och när vi åter var på väg uppför de branta backarna, kom det som vi så sakta börjat att misstänka, den första snön!

Fjället började försiktigt öppna upp sig och allt det där vackra kom bara in rakt framför oss. Mer och mer, på ett sätt som starkt påminde om en reklamfilm. Där, ville Gnesta Anders ta några åkbilder av gänget, när vi kom ”stilande” med dom vackra vitklädda fjällen som bakgrund.9

Visst var det häftigt. Ibland sken solen på det mest underbara sätt för att i stunden senare försvinna som i ett dimmoln bland snö som gnistrade med sina iskristaller mot den mörka asfalten. Klara fjällsjöar i isblått. Snöklädda fjäll som försvann i hotfulla molnformationer.10 En bitande kyla som kröp in i fingrarna som krampaktigt kramade styret. Farten blev lägre än tidigare och oroliga blickar möttes i frågande uttryck? Vågar vi fortsätta eller skulle vi vända?

En stunds vila och beundran inför de vackra vyerna blev ett måste. Att rensa frontrutorna11 från snö och att värma fingrarna mot cylindrarna, det gjorde alla, utom Gnesta. Han hade värme i handtagen - den fegisen!

Vi fortsätter, var stridsropet som trumpetades ut unisont, samtidigt som ettans växel lades i.

Ömsom genom kolsvarta tunnlar med frysgrader för att i nästa öppning möta ett svagt lyse som dock gav kontraster tillräckliga för att hjälpa oss undvika dom frusna före detta vattenpölarna. Istappar hängde i taket, tjocka som lår, kanske upp till två meter långa och som reflekterade våra lyktor som i ett trolskt skimmer därinne. Masen fick en kraftig sladd och minskade hastigt sin fart, så att vi där bak tappade kontakten med den främre gruppen vid en av tunnlarna.

Ytterligare en värmepaus blev ett måste.12 Därifrån tog Gnesta den gamla smala vägen genom serpentinen ner till nästa platå,13 under tiden som vi andra åkte i en 270 graders sväng genom nästa isbelagda tunnel. Den var nog den allra halaste av dom alla.

Men allt gick bra och det var härligt att möta nästa Hydromack med dess kaffemugg14 till en varm inbjudan och som fick våra kroppar att åter kvickna till och mjukas upp på ett behagligt och efterlängtat sätt.

Fler lätta snöfall väntade vid passagen av nästa skidlift och en fantastisk härlig serpentin slinga ner i den djupa dalen lite senare, till ett lugnare väder, som vi trodde. Men där kom regnet med allt vad det innebar av ombyte och allmänt krångel.

Men bara fem minuter senare upphörde detta som genom ett trollslag och den ljusblå himlen visade sig åter för oss. Vi behöll dock kläderna på, då det endast återstod cirka sju, åtta mil till vår stuga.

Vattenfall som tjusade turister15 avlöstes med äppelblom i sin fagraste prakt i mil efter mil. Kanske att några av träden redan hade blommat över? Det spelades upp sköna och oförglömliga vyer inför oss dom sista trettio kilometrarna fram efter strandkanten, längst med det vackra fjällets fot.

En vacker campingstuga,16 mötte oss djupt inne i fjordens vik17 och på något sätt kändes det skönt att dagens 30 mila färd var över, utan att några större incidenter hade inträffat.

Under en fotosafari, som Gnesta själv genomförde under tiden som vi andra kontrollerade ölen, framkom det att Hondan visade sig ha ett smärre elfel, med tillhörande startsvårigheter som följd. Lyckligtvis hade han just då, över 600 meters utförsbacke framför sig. Och med en smula tur startade hojen alldeles vid backens slut.

Under tiden som vi andra, kollade några fler öl, berättade Raggarn att han blev lite rädd där uppe på fjället och på vad som skulle kunna ha hänt om någon av oss sladdat omkull. Det visade sig, att samtliga fått ett och annat kast på sina fordon där uppe, tidigare under dagens resa.

Kvällens höjdpunkt, var utan tvekan middagen på en fin restaurant. 275 norska kronor plus dryck var det facila priset för ett i vårt tycke svenskt julbord. Ett stort överflöd av allt! Och då menar jag allt! Därtill mycket gott och smakfullt tyckte alla, utom Raggarn, som föredrog en starköl i ett försök att minska på sin djupt sittande rädsla han tidigare under dagen sladdat fast i sin ända. Han var fortfarande skakis, när hotellet bjöd på det tillhörande kaffet en trappa upp i salongen, någon timme senare. 

Det var med en viss oro och ängslan i kroppen som vi mötte nattens egna timmar i det nybäddade sängarna. Hur skulle gryningen se ut, var nog den gemensamma tanken vi hade just då?

22/5

En blöt morgon med mycket låga moln mötte våra nyfikna blickar. TV vädret sågs med spänning!

En decimeter snö uppe på fjället och varning om trafiksvårigheter basunerades ut. Vår väg var dessutom under plogning. Bilder visade bilar som kanat av vägen. Bilar som krockat på flera ställen och med de nyss pålagda sommardäck som kanske en av orsakerna till detta. Äppelträd med översnöade blommor med odlaren bredvid som stod och grät av sorg över den förstörda skörden var också ett av inslagen som visades denna morgon.

Beslutet var lätt att ta. En liten tids väntan. Sedan tillbaka på samma väg som vi kom. Den vägen hade klarat sig i stort sett helt medan den norra slingan som vi hade planerat med, var totalt igenblåst av snödrev.

Det visades också en filmsnutt på en björnhona med tre ungar som gick på samma väg vi tidigare farit på. Häftigt!

Nu såg vi hur snön låg en bit längre upp på fjället under vår resa tillbaka ner mot Odda, där Gnesta var tvungen att justera kedjan på sin ökenhoj.

På Hydro macken fick vi ytterligare belägg för att vårt beslut var rätt när Uffe ställde frågan och svaret blev att Hardangervidda fortfarande var under plogning.

Nu började klättringen igen och kylan blev åter påtaglig för oss. Vi körde försiktigare än dagen innan. Men på något vis, var det mindre halt nu än tidigare? Jag kan inte förklara varför. Det bara kändes så.

Vi stannade åter på stället där vi beundrade snöfallet dagen innan. Nu, kunde vi istället ställa oss under små istappar som bildats under en hängränna som ett bevis på minusgraderna vi nu upplevde.19 Härligt, spännande och kanske till och med ovanligt med tanke på den typ av hojar som flertalet färdades med. Kan hända var det ända ner till –2 grader under denna del av färden. Vyerna var så outgrundligt vackra att det inte gjorde något. Delar av fruset vatten. Isblåa småsjöar med vita snöklädda fjällsidor kantade vår väg som slutligen toppades med en härlig blå himmel som på sina ställen var klädd men nybildade cumulus moln under ständig tillväxt. I denna tavla färdades vi vidare österut på högplatån. Ner mot och genom dalgångarna. Förbi ett par lätta regnskurar, innan en välkommen kaffepaus äntligen fick oss att komma till sans igen.

Det är bilder som detta, som blir den slutliga belöningen för hela resan!

Sista tankningen för dagen, med eller utan regnställ, blev en tyst protest som framfördes av en av deltagarna. Lite likt en tonåring kanske, som måste få säga sin mening, trots att samtliga andra redan var klara för avfärd. Det blev möjligen ”dagens lilla skämt” att stoppa i ryggsäcken inför den vidare färden. Vi är ju alla lite olika, men vadå?

Molnen har nu växt till illavarslande stålgrå väggar och en ännu mörkare vägg tonar upp sig framför oss. Åter fram med regnställen20 och vi far rakt in i skiten. I med femman och susa med hög fart ner mot Oslo. Hej vad det går! En mycket kraftig vind och vinglig framfart på motorvägen för oss hastigt vidare mot öster. Här gäller det att ligga i och inte tappa taget om vår färdledare. Då är vi förlorade! Ingen annan hittar till hotellet!

Mycket starkt gjort av PållePe! Nybyggen, massor med ombyggen samt nya skyltar och omvägar. Men han hittade prick. Mitt i prick och utan minsta fördröjning svängde vi in på parkeringen med en vidunderlig utsikt över Oslo som punkt på dagens resa.

Ett härligt ställe, uppe på höjden. Solen sken och kvällen var ung. Här skulle kollas om det fanns någon korv och öl kvar i packningen!

På stan, någon timme senare kom vi i samspråk med en dam, som senare visade sig bott på samma gata och i huset mitt emot PållePe:s far under kriget i norra Oslo? Mycket märkligt, må jag säga på min ära!

En vacker dag, om än från andra hållet än i går, kommer att sätta bestående minnen av denna 40 mila färd tillsammans med detta härliga gäng.

23/5

Tupparna gal visst vid olika tider här i Oslo, tyckte somliga?

En del käkar och är klara när andra sover någon timme extra, trotts att sen starttid var överenskommen!

En bula på framskärmen blev ytterligare ett minne att ta med sig från huvudstaden. Vad natten hade i sitt sköte är fortfarande dolt i ett mörkt dunkel?

Med en helklar himmel21 och minst lika blåsiga vindar som kvällen innan, blickar vi farväl till Holmenkollens hoppbacke innan vi gasar ut på motorvägen och ut ur huvudstaden igen. Vi väljer snabbt dom små vägarna istället. Ganska kurviga och lite gropiga, men trevliga och spännande.

Plötsligt ser Timpa och jag, som då ligger femma i kollonnen, en Volvo komma med hög fart från höger på en grusväg, rakt ut mot oss. Vi bromsar till kraftigt alla tre. Bilen stannar en och en halvmeter ut i vår körbana, med en förvånad förare bakom ratten. Jag knyter näven och svär högt!

Tänk så lätt det är att något går på tok! Fy fan vad nära det var! Men nu gick det ju bra. Man kan aldrig slappna av på en motorcykel, var tankar som for genom mitt huvud.

Knappt hade detta hänt, när ett rådjur med ett elegant språng korsar vår väg. Sekunden senare kommer friaren rusande med fradgan hängande runt munnen.

Två vita sanningar, med bara någon minuts mellanrum. Så är det! Man vet aldrig vad som händer? Vad som helst kan hända när man minst av allt anar det. Japp! Så är det.

Gnesta Anders lämnar oss någon mil från svenska gränsen för att söka egna vägar sydost över, medan vi övriga far i en mera ostlig riktning in mot Värmland och södra Dalarna.

Härliga vägar för oss mot och in i den Svenska glesa och öppna tallskogen. Andra miljöer, men lika fullt härliga vägar att färdas tillsammans med en mc.

Värmen kommer oss tillmötes samtidigt som vinden börjar att mojna lite, vilket gör att glassen hittar våra munnar vid närmsta mack.

Raggarn längtar hem vid synen av skylten till den lilla byn ”Gumhöjden”! Kullan har nog redan städat husvagnen så att färden kan starta så fort han kommit tillrätta i sitt bås där hemma.

Dom resterande knuttarna fortsätter genom Filipstad och tar slutligen en matpaus i Kopparberg.

Det känns härligt att i lugn och ro få smälta en helt vanlig svensk maträtt med en kall öl sittandes under ett uppspänt parasoll. Ingen brådska alls! Bara ett stilla lugn och kunna se hur andra människor ilar förbi med sina många måsten. Men inte vi, vi tar det bara lugnt och fångar en klunk öl till. Precis så, som det skall vara på en härlig semester.

Men, vi är inte hemma än. Färden fortsätter mot söder. Genom Skinnskatteberg och vidare till Surahammar där solen som vanligt lämnar sina långa skuggor av kyrkan när PållePe fortsätter ner mot Strömsholm och sin Barbro.

Utan att Finnpojken har förstått det hela, arrangerade Uffe så att Timpa får leda färden dom där sista 7 milen hem. Ni skulle ha sett hans leende när han intog ledningen och gasade på som om vi var på väg in till Oslo på motorvägen igen i högsta fart!

Lite tror jag, för att retas för fadäsen i fjol? Det var ju då som Timpa snodde befälet den första halva resdagen från Uffe.

Ja, så kan det gå, om man inte är helt vaken och snappar alla PållePe:s klurigheter! Eller hur?

Jag, som inte har någon husvagn. Jag fick gå till min Friggebod och kolla att haspeln var på, innan jag stängde av bränslekranen på den svarta H-D efter dagens 47 mila färd.

Jag vill framföra ett varmt tack till alla deltagare för ett trevligt sällskap! Jag vill förmedla ett speciellt tack från oss alla till PållePe. Han, som fixade med alla beställningar och som ledde oss på ett föredömligt och mycket uppskattat sätt.

Jag måste även få skriva det som Timpa sa, uppe på fjället för några dagar sedan: ”Det händer alltid häftiga saker när man åker med Uffe. Förra årets resa med styv kuling uppe på fjället i näst intill noll meter i sikt och årets oerhört vackra vidder med snöfall, istappar och minusgrader som följeslagare. Det är dessa häftiga variationer som gör att jag aldrig varit med om maken, under mina trettio år i sadeln på min H-D!”

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det gick ju bra.....  

Testar om jag mins hur man gjorde...    

  Nytt om sommaren 2015    Om det blir som tänkt så kör jag bara en tur 2015. Det blir en tur till Lofoten..   Mer info på Facebook..   Nytt om sommarens turer 2014   HÖST-TUR 2014  Vi ändrar inga roade vanor utan tar oss helt ...

       Hej å välkommen till sidan.. :::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::         Snabbknapp till:      Äventyrs site.    Längre Turer.       PållePe Bikers.  Kortare Turer   http:/           http://pallepe...

      Nya turer 2013...   Lägg in en intresseanmälan så får du mer info. pallepe@spray.se          Vårturen: Verdens ende.  FULLT        Sommartur: Vestkapp.      FULLT      Hösttur: Lom.               PLATS KV...